Tidigt imorgon åker jag ner till Halmstad. I nästan en hel månad ska jag bara segla, segla, segla. Och festa och hångla lite kanske också. Har haft så sjukt mycket seglingsabstinens den senaste veckan, har ju inte sett havet på snart en månad.
Fem dagar för tidigt men vad gör det, det viktiga är ju att så många som möjligt kan. Sju av mina absouluta favoritpersoner under en randig markis och vegetariska grillspett. Istället för "ja må hen leva" sjunger de "Internationalen" för mig och jag blåser ut sexton skrikrosa ljus. Vi vandrar Sturebys gator och håller varandras händer och skriksjunger Kent medans det fortfarande är ljust. Juni är kallt men vi somnar alla på mitt vardagsrumsgolv med fönstret på vid gavel. "om alla skedar får vi ju plats".
Nu finns det svart på vitt. Den 12e augusti lämnar jag staden som jag tillbringat 16 år av mitt liv i. Den 12e augusti flyttar jag från Stockholm till Göteborg för åtminstone tre år där jag kommer tillbringa min tid på Öckerö Gymnasium. Hyreskontraktet är ifyllt och jag ska har fått en sambo med samma namn som mig själv. I ett år har jag vetat om att jag kommer flytta. Det har egentligen aldrig funnits den minsta tvekan om det. Men det var först natten innan skolavslutningen som den fullständiga insikten om det kom över mig. HELVETE DET HÄNDER JU FAN PÅ RIKTIGT.
Men klart, inget är en dans på rosor. I samma stund som insikten slog mig brast jag i gråt. Hur i helvete ska jag klara mig utan alla och allt? Nu när jag måste se tillbaka på periden i mitt liv som heter "högstadiet" inser jag hur pass lycklig jag har varit. Och varför laga något som inte är trasigt? Nej, inte fan tänker jag sätta mig på 144an i tre år, gå på södra och dö i förtid av passiv rökning.
Och jag skriver i Alice årsbok "Det finns även oboypulver på Västkusten". Och jag blir 16, skaffar tre jobb (herregud har jag undkommit ungdomsarbetslösheten?!), skriver på hyreskontrakt,
pratar i radio och har världens kalasigaste 16-årsfest med mina allra glassigaste Stockholmsvänner som jag nu får kalla dem.
"Kalla det narcissism att bli dödskär i någon med nästan samma namn som en själv men allt är bara klyschor, dela en öl, i ljuset av fullmånen, hångla tills morgonlarmet ringer och jag älskar det."
"Vi delar kaffe den här gången. Inte öl eller just det, vi drack ju kaffe sist med. Jag suckar åt dina idiotiska åsikter och inser att jag förmodligen skulle avsky dig om du inte vore 190 cm ytlig perfektion. Du missar din första lektion och jag somnar på din axel i Brunnsparken. Vi pussas hejdå och du går tillbaka till ditt liv med cigg och labbrapporter medans jag sätter mig på tåget tillbaka till Stockholm.
Om precis en månad ses vi igen och kaffet kommer bytas ut mot öl och det är nog bäst så. Och jag känner inget speciellt för honom längre. Han är en för stor idiot för att det ska kunna kännas på riktigt men det kanske inte är ett stormigt känsloliv jag behöver utan bara en varm jävligt snygg idiot. Jag tackar tar emot och åker hem."
"Det är idioti att förneka. Jag är helt inne i honom på obestämd tid. En dag är väl förnuftet tillbaka."
