Du va 17 jag var 16 och vi skolkade från allt

"Kalla det narcissism att bli dödskär i någon med nästan samma namn som en själv men allt är bara klyschor, dela en öl, i ljuset av fullmånen, hångla tills morgonlarmet ringer och jag älskar det."

 

 

"Vi delar kaffe den här gången. Inte öl eller just det, vi drack ju kaffe sist med. Jag suckar åt dina idiotiska åsikter och inser att jag förmodligen skulle avsky dig om du inte vore 190 cm ytlig perfektion. Du missar din första lektion och jag somnar på din axel i Brunnsparken. Vi pussas hejdå och du går tillbaka till ditt liv med cigg och labbrapporter medans jag sätter mig på tåget tillbaka till Stockholm.

 

Om precis en månad ses vi igen och kaffet kommer bytas ut mot öl och det är nog bäst så. Och jag känner inget speciellt för honom längre. Han är en för stor idiot för att det ska kunna kännas på riktigt men det kanske inte är ett stormigt känsloliv jag behöver utan bara en varm jävligt snygg idiot. Jag tackar tar emot och åker hem."

 

"Det är idioti att förneka. Jag är helt inne i honom på obestämd tid. En dag är väl förnuftet tillbaka."

 

 

 


Kommentarer
Postat av: Sara

BRA SKRIVET

2012-09-20 @ 21:16:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail (så jag kan svara om du undrar något)

Hemsida/blogg/annan webbplats />
Fundering:

Trackback
RSS 2.0