Världen väntar på din hand

Det är mer än fem dagar sen jag kom hem från Nordisk men det är ändå som om jag är kvar där i medvetandet. Som om det snarare var som om jag kom bort nu när jag kommit hem. Frågan är var hem är nuförtiden. Ibland tror jag trots att jag vandrat 16 år av mitt liv på Stockholms asfalt att jag är rotlös. 
 
 
Och Nordisk var de 2 bästa veckorna i mitt liv. Det går knappt att innefatta känslan i ord. Det är ändå något speciellt med att komma i säng vid två tre efter för mycket dansande på gatorna i en främmande hamn med danskar för att sen bli väckt och gå upp vid fem och surra seglen på ngon båt med tejp, sno någons piratflagga och stryka över Ingos namnskylt och skriva Britta istället. Åh, kan inte skriva tillräckligt om det. Kanske skriver något längre om något men allt från Nordisk känns så personligt och nära och passar bättre i en skrivbok än på en öppen webbplats.
 
 
Och jag har den mest späckade sommaren någonsin - och bästa.
Fest i Årsta och mottot är "YOLO" och mina toppar blir lila och gör dumheter men det spelar ingen roll för det tillhör morgondagen. Lämnar stan. (lägg märke till Jockes fina hipsterheart nedan)
 
 
Och nu är jag hemma igen men självklart bara tillfälligt. I all hast bestämdes det att imorgon åker jag till Jockes land och jag stannar väl till söndag-måndag någonting. Nästa vecka är mitt ända mål att jobba häcken av mig och sen på lördag åker jag på O-ringen. Nej, är ingen sporttyp som det låter som nu, nej ska bo på "camp DiscoEmil" med min dansk och ja, jag vet inte ens vad som händer. Veckan innan "mina sista veckor innan jag lämnar stan" så åker jag antingen till Magnarp eller Köpenhamn. Det viktigaste är att jag får vara med honom. Vi får väl se när vi ses igen!
 

I'll pretend that I'm kissing the lips I have missing

 
Är kär och längtar mest tillbaka till Nordisk Seglats och den här

RSS 2.0