Först och främst så har jag nyligen flyttat! Bloggar numera tillsammans med mina kära klasskompisar Ninni och Freja. Eftersom vi tillbringar större delen av vår vakna tid ihop och kommer göra tre år framöver tyckte vi det passade sig. Tror den kommer bli helt fantastisk. laislabonita.devote.se hittar ni den på! Här kommer en liten snabb årssammanfattning som sista inlägg!

 

Januari:

 

 

 

Idag är det exakt tio dagar kvar och sen mönstrar jag på T/S Gunilla. 2,5 månad ska jag befinna mig på henne och jag har sinnessjuk resfeber och separationsångest men är samtidigt taggad till tusen. Fram till den 16e februari kommer det därför inte vara någon uppdatering här! 

 

I tisdafs skulle jag gå på fest som 5-åring men det var 18 och dörrvakt så vi övergav senare festen för te tillbaka i ica-stugan

 

 

Min nedräkningsapp har räknat ner till 25 dagar kvar till min första resa. Och tur är väl det, brister snart av otålighet. På ön är vi helt översållade med plugg och reseuppgifter ska förberedas. Trots det sover Anna över mitt i veckan och vi kommer på den eminenta idén att se Titanic klockan två på natten och vi börjar 8:20 dagen därpå. Det märks först på lunch-håltimman då jag somnar i Ninnis knä mitt i Stilla Havet. Och kärleken till "Två meter ung man med perfekta käkben" kommer aldrig gå över. På lördagskvällen i Hildas kök frågar jag honom om jag får kyssa honom. Han säger att han inte tror det är någon bra idé. En halv timma senare påväg till vagnen tar han min hand och kysser mig. Det gör ont för jag tänker inte försöka igen, jag vet ändå att det inte kommer hålla. Tur att man har vänner som kramar om en när natten är för lång och kan säga uppriktiga Jag älskar dig i halldörren. Just då som man behöver de orden som mest. Imorgon tar jag bussen till Fbk och det ska bli bäst att återvända till Västkustens bästa skuta.

 

 

Jag är hemma i Stockholm igen. En hel vecka den här gången! Jag, Ninni och Freja har färjat håret i samma blåa nyans, Atlantic Blue (bara för att vi snart ska korsa den). Får ringa min historialärare och säga "Jag blir tyvärr sen för jag besökte en bunker och glömde bort tiden". Ibland är jag olycklig och Ninni tröstar mig över telefon tills jag äntligen somnar halv tre på natten. På torsdagen har vi torsdagsfest och 40 pers dansar så att ICA-stugans fönster skakar. Jag dansar ur mig allt som skaver och på fredagsmorgonen skriver jag i Hemlis och går till skolan med en värme i bröstkorgen och en fjärilsfarm i magen. Innan jag åker hem igen till Stockholm på lov så tar jag mitt liv och flyttar det från "La isla bonita" till "la isla not so bonita". Nya lägenheten är finast och bäst. Idag ska jag vara den storasyster jag inte kan vara de flesta dagar om året och se Modig på bio med min lillasyster. Om 37 dagar åker jag på min första resa.

 

Jag har precis kommit hem från en paus med La isla bonita-livet för en långhelg i Stockholm. Efter en kaosig färd in till Göteborg (min buss kom aldrig, min hyresvärd hade druckit och kunde inte skjutsa, dessamma med alla grannar, tummen upp nere vid Nordgårdsvägen, fick skjuts till hönö pinan, hade missat sista färjan så att jag skull hinna, fick skjuts av en hela vägen in ill gbg, kom 10 min innan tåget skulle gå). På tåget var vi ett helt gäng från skolan. Anna och Karin (ovan) har bott hos mig hela helgen och gud så gos vi har haft det!

 

 

Igårkväll var så himla bra. Efter skolan åkte Freja och Ninni direkt hem till mig och vi gjorde tomatssoppa.

 

 

 

Livet fortsätter på La isla Bonita. Det här var nog det mest odräggigaste perspektivet man kan se på det. Tyvärr kan vi inte ligga i gräset och carpa i solen längre eftersom det konstant blåser minst 10 m/s och spöregnar här ute. Stormsäsongen har kommit till Öckerö med andra ord. Dock har min barometer alltid pendlat mellan storm och ostadigt sen ja kom hit så ja, allt är relativt. Min fadder skickar långa mejl från Gunilla till mig och klassen räknar ner dagarna till resan. Tror vi snart är nere på -70 dagar kvar. På veckodagarna råpluggar vi historia i Ica-stugan men blir alltid störda av någa naturare som kommer och våldgästar. På helgarna åker jag upp till Fiskebäckskil och seglar eller hem till Stockholm. Nästa helg är det skutträffen men jag har tagit ledigt och åker upp redan onsdag kväll med Michael, peppen (!!!!!!!!!!!!!). Ibland varvar vi även historiaboken med torsdagsfest. Har fått något slags bloggsug så det kanske börjar skrivas lite mer här snart istället för varannan månad i snitt! Andra viktiga nyheter: Blir Hönöbo from 1a november!!!!

 

 

Sen jag flyttade hemifrån till Sveriges andra sida har jag hunnit: Äta paltmiddag på Hönö, gå på insparksfest, se på film till långt in på natten, lära mig allt om Majorna, ha filmkväll med klassen, ha Carbonaramiddag, spendera håltimmen med att se på Almoust Famous hemma hos mig, åka upp till Fiskebäckkil, segla, gå på Gullbergs kaj och prata med allt skutfolk som hänger där nere, ta en nattfärja hem, dö i blåsten från Färjelägret, äta varma mackor, spendera mina raster på en brygga eller i Stilla Havet, vinka av samhällstvåorna, ha sleepover på Knippla, hänga i Ica-stugan i princip varje kväll med resten av klassen och så jävla mycket mer. Har aldrig känt mig så levande som jag är nu. Är så lycklig och stolt över att jag tog beslutet om att flytta hit. Hit där jag hör hemma.

/Öbo

Det är mer än fem dagar sen jag kom hem från Nordisk men det är ändå som om jag är kvar där i medvetandet. Som om det snarare var som om jag kom bort nu när jag kommit hem. Frågan är var hem är nuförtiden. Ibland tror jag trots att jag vandrat 16 år av mitt liv på Stockholms asfalt att jag är rotlös. 

 

 

Och Nordisk var de 2 bästa veckorna i mitt liv. Det går knappt att innefatta känslan i ord. Det är ändå något speciellt med att komma i säng vid två tre efter för mycket dansande på gatorna i en främmande hamn med danskar för att sen bli väckt och gå upp vid fem och surra seglen på ngon båt med tejp, sno någons piratflagga och stryka över Ingos namnskylt och skriva Britta istället. Åh, kan inte skriva tillräckligt om det. Kanske skriver något längre om något men allt från Nordisk känns så personligt och nära och passar bättre i en skrivbok än på en öppen webbplats.

 

 

Och jag har den mest späckade sommaren någonsin - och bästa.

Fest i Årsta och mottot är "YOLO" och mina toppar blir lila och gör dumheter men det spelar ingen roll för det tillhör morgondagen. Lämnar stan. (lägg märke till Jockes fina hipsterheart nedan)

 

 

Och nu är jag hemma igen men självklart bara tillfälligt. I all hast bestämdes det att imorgon åker jag till Jockes land och jag stannar väl till söndag-måndag någonting. Nästa vecka är mitt ända mål att jobba häcken av mig och sen på lördag åker jag på O-ringen. Nej, är ingen sporttyp som det låter som nu, nej ska bo på "camp DiscoEmil" med min dansk och ja, jag vet inte ens vad som händer. Veckan innan "mina sista veckor innan jag lämnar stan" så åker jag antingen till Magnarp eller Köpenhamn. Det viktigaste är att jag får vara med honom. Vi får väl se när vi ses igen!

 

 

Är kär och längtar mest tillbaka till Nordisk Seglats och den här

Tidigt imorgon åker jag ner till Halmstad. I nästan en hel månad ska jag bara segla, segla, segla. Och festa och hångla lite kanske också. Har haft så sjukt mycket seglingsabstinens den senaste veckan, har ju inte sett havet på snart en månad.

Fem dagar för tidigt men vad gör det, det viktiga är ju att så många som möjligt kan. Sju av mina absouluta favoritpersoner under en randig markis och vegetariska grillspett. Istället för "ja må hen leva" sjunger de "Internationalen" för mig och jag blåser ut sexton skrikrosa ljus. Vi vandrar Sturebys gator och håller varandras händer och skriksjunger Kent medans det fortfarande är ljust. Juni är kallt men vi somnar alla på mitt vardagsrumsgolv med fönstret på vid gavel. "om alla skedar får vi ju plats".

Nu finns det svart på vitt. Den 12e augusti lämnar jag staden som jag tillbringat 16 år av mitt liv i. Den 12e augusti flyttar jag från Stockholm till Göteborg för åtminstone tre år där jag kommer tillbringa min tid på Öckerö Gymnasium. Hyreskontraktet är ifyllt och jag ska har fått en sambo med samma namn som mig själv. I ett år har jag vetat om att jag kommer flytta. Det har egentligen aldrig funnits den minsta tvekan om det. Men det var först natten innan skolavslutningen som den fullständiga insikten om det kom över mig. HELVETE DET HÄNDER JU FAN PÅ RIKTIGT.

Men klart, inget är en dans på rosor. I samma stund som insikten slog mig brast jag i gråt. Hur i helvete ska jag klara mig utan alla och allt? Nu när jag måste se tillbaka på periden i mitt liv som heter "högstadiet" inser jag hur pass lycklig jag har varit. Och varför laga något som inte är trasigt? Nej, inte fan tänker jag sätta mig på 144an i tre år, gå på södra och dö i förtid av passiv rökning.

Och jag skriver i Alice årsbok "Det finns även oboypulver på Västkusten". Och jag blir 16, skaffar tre jobb (herregud har jag undkommit ungdomsarbetslösheten?!), skriver på hyreskontrakt, pratar i radio och har världens kalasigaste 16-årsfest med mina allra glassigaste Stockholmsvänner som jag nu får kalla dem.